Nyhetsbrev från Jagriti Vihara
januari 2008
Rapport från det skinande Indien
I ursprungsbefolkningarnas huvudstad Ranchi framlever de invandrade kvinnorna och männen från skogarna en slitsam tillvaro med låg lön i röken från tusentals lastbilar, bussar och personbilar som trängs med ännu mer rökspyende autorickshaws och motorcyklar. Alla fordon trotsar bestämmelser och påbjudna avgastest – ostraffat. Några motorcyklister bär störthjälm. En del av dem som saknar hjälm har slutat sina dagar i gatans lera och sten med skallen spräckt. Allt under den stolta devisen "Shining India".
Tyst och obemärkt slutar en kvinna sitt liv på en trappavsats till gångbron över stadens huvudgata. Orörlig ligger hon under ett skynke med några plastpåsar till huvudgärd. Kanske kom hon från en grannby till vårt Jagriti Vihara. Tvåmiljonersstaden surrar och larmar vidare.
Kanske var det den ovanliga kylan som knäckte den kropp som strävat framåt från motgång till motgång i ständig undernäring. Vägen till storstaden är knappast den som "åt alla lycka bär".
Och på landsbygden dikterar jordägarna priser och löner. Som den storbonde som "förhandlade" ner priset på en fattig bondes chilliskörd till 1 600 Rupier och sålde den vidare för 20 000. Finns det en ände på cynism?
Självgående kvinnogrupper
På Jagriti Vihara, två timmars bilfärd från Ranchi fortsätter vi vårt planerande för de närmaste tre åren. De 63 kvinnogrupper vi bidragit till att starta fram till 2007 är i dag något tiotal fler. Det är numera en självgående process med engagerade kvinnor som sparar på bank för att senare låna ett matchande belopp för att starta getuppfödning, tvåltillverkning, fruktodling, tillverkning av mangomarmelad och mycket annat. Detta ska marknadsföras så fördelaktigt som möjligt. Kvinnor ska lära sig resa med sina varor, argumentera och förhandla på fjärran orter, där priserna år bättre än på deras bymarknad med utsugande mellanhänder.
En dag kan vi nås i Sverige av deras varor, sedan de kvalitetsförbättrats och kontrollerats efter det internationella regelverket för Fair Trade. Vi arbetar på detta, för att skapa en genväg till rättvis betalning åt så många kollektiva företag som möjligt. Medvetna svenskar som genomskådat bluffen med billiga skräpvaror och som kan betala ett rättvist pris för riktiga varor kommer sakta men säkert att bidra till urbefokningarnas rättmätiga plats i världens utan jämförelse största demokrati.
Köldvåg över Indien
På morgonen här i delstaten Jharkhand skriver vi med stela fingrar. Köldvågen drar fram över norra Indien. Längst norrut snöar det. Till och med Bombay har drabbats. Här i Jharkhands högland fryser vi som hundar trots tredubbla filtar och lika många långbyxor och ollar därunder. Vår självömkan fryser dock inne när vi betänker hur många som sover på jordgolv med ett bomullstyg över sina nakna ben och fötter och en handduk om huvudet.
Dagligen redovisas i pressen några hundra ihjälfrusna i de norra delstaterna. Den verkliga siffran är förstås mångfaldigt större De många som föds, lever och dör utan att någonsin registreras som medborgare räknas väl inte nu heller. Ironiskt nog redovisas i varje val tusentals röstande som redan avlidit. Deras röster avgavs av segersugna partiarbetare. Men i världens utan jämförelse största demokrati spelar dessa kanske en underordnad roll. Så även den döda och glömda kvinnan på avsatsen till en gångbro över huvudgarn i Ranchi.
Än en gång bevisas det att formell demokrati parad med nyliberal ekonomisk diktatur och likgiltighet för de fattigas öde utgör vägen till fascism. Inga skyltar med slagord som "Shining India" kan dölja detta.
Jagriti Vihara 30.1.2008
/Ola Friholt
Newsletter from Jagriti Vihara 04.05.2008
The children school at Jagriti Vihara is running successfully. All 15 children are very happy and enjoying their study.
The State is facing extremely hot summer this year. The temperature has rose upto 43 degree Celsius and it is still rising. The terrible hot wind has taken many lives so far. The water level has gone down by more than three meters. There is crisis of drinking and cultivable water everywhere. In such situation we should think of establishing more water harvesting systems everywhere in our region. We have organized a meeting with the villagers on this issue. They all were very worried about the situation and agreed upon the following issues:
a. save water
b. plant more trees
c. stop deforestation
d. spread awareness among the people
e. install few more water harvesting systems.
We have installed four new lift irrigation towers in four different watershed areas for the development of agriculture in our region.
The food prices has gone up very high. The inflation rate is at 42 month high. It is very difficult for the common people to buy rice, vegetables, pulses, edible oil, wheat and other food materials. If the situation remains the same for some time the poor people will start starving to death. The villagers of our areas approached us and requested us to start some activities for food for work. We also want to help them but our present financial condition do not allow us to go ahead by our own. We should think over this situation collectively.
A training programme for the income generation of SHGs of our areas has been organized at Jagriti Vihara.
All other work is going on as per schedule.
Thanking you,
Jagriti Vihara information group
Newsletter from Jagriti Vihara 26.08.2008
In accordance with the project plan performances to depict the multicultural aspects of Jharkhand and training of Women’s Self help Groups took place at Jagriti Vihara and at some of the target villages. The cultural performances were very much appreciated and liked by the villagers. After getting the news about these interesting and educative performances several groups of people approached us to organize similar programmes in their villages. In response to their requests we included some more villages to benefit from the cultural programmes but the continuous rainfall during the current monsoon season prevented us from organizing these shows in remote villages with muddy paths, roads and lack of roofed spaces.
The fifteen girls staying and studying at Jagriti Vihara participated enthusiastically in digging pits and planting trees in our campus. They all said that it was a great fun to get wet while working in the fields. Some of the girls caught cold and cough probably because of getting wet in the rains. All the girls are perfectly all right now. They are waiting for the visits of the Swedish and Norwegian groups and for the opportunity of playing volleyball with them. They wonder if the visitors can bring some CDs with songs sung by children of their countries.
About seventy girls and boys selected by Jharkhand Volleyball Association stayed at Jagriti vihara for about six weeks and participated in the volleyball training camp. JV provided free stay and the Volleyball Association provided food. We are glad to have made this contribution to the promotion of sports among the youths – very specially among girls.
Our State Government which was in minority has been toppled. The Chief Minister has resigned and a new Govt. is going to be formed by the same political coalition. The people are disillusioned by the performances of their political representatives. The prices of essential commodities including food articles are unexpectedly very high. The inflation rate is over 12 percent. The price hike has been a matter of serious concern considering the spread of several diseases caused by malnutrition specially among the rural poor.
Let us keep together in making efforts to face the problems with courage and hope.
Greetings from the information group of Jagriti Vihara
Nyhetsbrev från Jagriti Vihara 2008-12-12
Årets sista nyhetsbrev är skrivet av Inger Dejke, som besökte JV november-december 2008. Texten här nedan finns också i Medlemsbrev 4 2008.
Camp School
För ett år sedan bad vi JVV-medlemmarna om gåvor för att en flickskola, ”Camp School” för analfabeter skulle kunna starta på Jagriti Vihara. Stort tack för allt stöd! Nu har 15 flickor från mycket fattiga familjer som inte haft chansen att gå i skolan tidigare, trots att de är i åldern 9–14 år, bott och studerat på Jagriti Vihara ett helt år. De har utvecklats fantastiskt mycket. Med stor iver övar de sig i att läsa och skriva på hindi och att räkna, för några också engelska språket. Extra svårt för då måste de använda ett annat alfabet.
Flickorna arbetar självständigt på olika nivåer efter sina förutsättningar. Lärarinnan Madu går omkring och hjälper eleverna. Hennes lille 2-årige son finns med och skapar hemkänsla för flickorna. De är vana att bära omkring på småsyskon. Allt som oftast sjunger de en sång. De hittar också på text själva allt efter behov. De lär sig mycket nyttigt för livet på ett informellt sätt, t.ex. genom att hjälpa till i köket och i trädgården. På rasterna sparkar de fotboll barfota eller spelar volleyboll. Aldrig något bråk mellan dem. På internatet sköter de sig själva. De äldre hjälper de yngre och tröstar om det behövs. Den sprudlande flickgruppen är en glädje och inspiration också för dem som bor och arbetar på JV. ”Vi behöver varandra”, som Jaya uttrycker det.
Nu när skolåret är över funderar man på fortsättningen. Flickorna vill för allt i världen fortsätta. Kanske går det att göra ett andra år då de också lär sig något hantverk, som sömnad. Symaskiner finns redan på JV. Några flickor som gjort stora framsteg i studierna kanske kan lotsas in i klasser i skolan som JV driver i McCluskieganj. Då kan de bo och äta på JV och gå därifrån till skolan dagligen 2–3 km. Redan finns två flickor från förra ”camp school” som är inackorderade på JV och nu går i högstadiet.
För övrigt kallas den här skolformen för flickor som missat skolgången för ”bridge school”, alltså en bro mellan barnarbete och skola och vidare till fortsatt skolgång. Låter fint: en skolbro! Det är vad hela JV arbetar med – en bro till ett bättre liv både för de vuxna i byarna och för barnen, inte minst flickorna.
Eller ska JV ta in en ny grupp på 15–20 flickor, fattiga, analfabeter som då befrias från slavliknande arbete? Är det orättvist att de som redan fått ett år ska få ännu mer? Ännu har inget bestämts. Och beslutsvåndan är stor hos ledningen. Allt hänger dessutom på om det finns pengar för den här skolan. Det självklara vore att staten betalade. Det är ju allmän skolplikt i Indien och de senaste åren har det faktiskt byggts en mängd nya skolor på landsbygden med hjälp av lån från Världsbanken. Allt fler småbarn börjar nu i skolan. De ska också få ett mål mat om dagen, vilket är ett lockande erbjudande för fattiga familjer. Men ett stort problem är att det inte finns lärare för de nya skolorna, påpekar Jaya. Så undervisningen blir lidande.
Ungdomar, både pojkar och flickor, som spelar volleyboll har tränat och bott på JV några veckor under hösten och även tidigare år. Den sporten är stor i området. Och regeringen vill starta en volleybollskola. Sedan ett år har JV många gånger uppvaktat delstatsregeringen med en skrivelse om att bli godkänd som en sådan, eftersom det finns gott om lokaler, bollplan och erfarenheter på JV. I så fall skulle staten betala mat, kanske lärare, kanske också något annat. Tanken är att uppmuntra adivasi-flickor som har ett brinnande intresse att få utöva sporten och samtidigt gå i skola, antingen på JV eller i McCluskiganj. Men tjänstemännen arbetar långsamt och vill ha pengar under bordet för att skriva på papper. Så utgången är oviss.
Hur det än blir, så behövs extra pengar till JV för att våga satsa på skolbron. Kära JVV-medlemmar! Låt en julklapp i år bli en liten bit av skolbron, så några fattiga och missgynnade flickor kan få gå på den. Det gör skillnad…
Annie Joseph
I november fick JV besök av Annie Joseph, grundare av kvinnocentret Ankur Kala i Kolkata. Det har varit planerat länge och tänkt som ett stöd i arbetet för marknadsföring av självhjälpsgruppernas produkter. Annie kom tillsammans med Kiran som arbetar med batik och Asmat som leder sömnadsarbete.
Två kvinnogrupper, som arbetar med klädsömnad i byn Birsanagar nära kolgruvan, var inbjudna till ett möte 22 november. Ett 20-tal unga kvinnor kom, vackra i sina bästa kläder, några med småbarn på armen. Med största intresse tog de del av erfarenheter och tips som Kolkata-borna delade med sig av. Nya idéer som de vill pröva är att sy kassar och göra gratulationskort med tygtryck på. Ledarna för självhjälpsgrupperna visade stolta upp två pärmar med modeller i miniformat av klädesplagg som de syr och säljer på marknaden.
Te och kex med smakprov av marmelad gjord på Ankur Kala gav en systerlig atmosfär åt mötet. Och JV bjöd på god lunch som avslutning. Detta var första steget i ett samarbete som förhoppningsvis kommer igång och innebär workshop på JV med olika tekniker att trycka, kurser om kvalitet och marknadsföring, studiebesök med övernattning i Kolkata för kvinnor från JV osv.
Lärarmöte på Jagriti Vihara
Lärarfortbildning är en viktig del av det skolarbete JV står för. Måndagen 1 december hölls ett lärarmöte i den stora samlingssalen. Inbjudan hade gått ut till lärarna i ett stort område. Sushil hade gjort flera resor för att organisera. Han sågs många dagar gå runt och prata på de ställen på JV där mobiltelefonen har täckning. Kanske skulle 100 lärare komma, bland dem åtminstone 1/5 kvinnor. Lokalen städades och pryddes med växter och stora planscher om JV:s olika verksamheter. Högtalaranläggning installerades. Stolar och bänkar ställdes i rader.
När dagen kom var spänningen stor. Vi tre svenska volontärer, Markku, Inger och Anders, var hedersgäster, blev prydda med blomkransar om halsen och placerade vid honnörsbord bredvid Jayaji, regeringens representant och ordföranden i lärarförbundet. Sushil hälsade välkommen och var en charmant konferencier. Mötet inleddes med högtidlig ljuständning och frimodig och stark sång av skolflickorna. Sedan vidtog en lång rad anföranden, 2 ½ timme utan rast, och ingen tycktes somna eller ens gäspa. Nära 200 lärare hade kommit!
Att träffas och utbyta erfarenheter och bli eniga i krav gentemot regeringen som har att tillhandahålla läroböcker som inte kommer i tid osv. var viktigt i mötet. Med stor entusiasm anknöt talare efter talare till JV:s värderingar som framgick av väggtavlorna. De uttryckte också glädje över det internationella inslaget, alltså vi svenskar, som också är lärare och fick delge den stora publiken några av våra pedagogiska erfarenheter. Jaya tolkade till hindi. Vid hans eget anförande var koncentrationen på helspänn. En lärandets guru talade. Hur det sedan gick till att alla fick god middag med många maträtter är en gåta. Heder åt kökspersonalen med Ashok i spetsen.